pylsan

Blir så irriterad när man får höra att folk snackar bakom ens rygg eller hur man ska uttrycka det. Detta handlar om att vi hade 2 katter och nu har vi inte kvar dom längre.
Jag ska ge er den verkligen anledningen, eftersom vissa verkar tro att man bara inte orkade med dom...

Innan vi ens planerade att skaffa barn så ville först och främst jag skaffa katt. Då hade vi inga planer alls på barn förens på lång sikt. Jag har haft katt i många många år, Pelle, han bor hos mamma och pappa och är utekatt. Helt underbar katt, världens snällaste. Ja så eftersom jag saknade att ha katt så pratade jag med kimwell om det, han ville också tillslut. Så vi köpte 2 helt underbara kattungar. Supermysiga och busiga. Ossi och Zoe.
När jag sedan blev gravid tänkte vi att det vara jättekul för bebisen med katter osv.. Ossi har ett "handikapp" vilket gör att han är väldigt klumpig och vet inte riktigt vart han har sina ben och klor o så. Zoe var som vilken kattunge som helt MEN Ossi började tillslut att dominera Zoe (vilket är ganska konstigt eftersom ossi inte kunde springa ordentligt och det kan zoe),  vilket gjorde att hon gömde sig för honom och ville bara komma fram om han inte var i närheten med så fort hon hörde honom klampa med fötterna så försvann hon direkt. Hon åt knappt.. Hennes favorit ställen var under soffan och lååångt in eller uppe i garderoben. Dit Ossi inte kunde ta sig till. Min kompis Rebecca blev förälskad i Ossi och vi testade om det gick att ha båda hos henne (tänkte om allt kunde bero på avundsjuka pga bebis) men blev samma sak där, Zoe gömde sig under badkaret. Så nu har hon Ossi och det funkar såå bra. Han mår mycket bättre också och har lärt sig att bli mer smidig. Zoe hade vi kvar här då, men vi märkte tillslut att nåt stämde inte. Hon blev helt galen, nu vet jag att kattungar är busiga, men detta var extremt. Även om hos var mysig så blev det föör mycket pga att hon blev så tokig. Sprang runt som en tok och om nellie låg i babygymmet på golvet (bara nån månad gammal) så kunde inte jag slappna av ifall hon skulle hoppa på nellie. JA, jag kunde inte slappna av. Bli mamma själv så vet ni att man slutar aldrig oroa sig. Sån är jag iaf. Sen tänkte jag och alla runt omkring sa att nej men katter skulle aldrig göra något dumt osv.. nehe? vad som händer är att hon hoppar på nellie när Zoe håller på att springa runt som en galning.. det var droppen för mig. Kalla mig dålig men jag kunde inte ha det så.. att aldrig kunna slappna av, ja jag säger det igen. Ville knappt gå in i köket och hämta något om Nellie låg nån annanstans.. Vi bestämde oss för att lägga ut zoe på blocket för att sedan hitta nån som ville ha hand om henne. För innan Nellie kom var hon helt underbar ,mysig och var inte alls som hon blev tillslut.. Så för Zoe's bästa också tog vi detta beslut. Hon bor nu hos en familj med en pojke som älskade katter och Zoe blev förtjust i honom också. Dom kom hit och hälsade på först (vill inte sälja henne till vem som helst, jag har ett hjärta). Sen åkte vi och lämnade henne till dom några veckor senare, så vi ser till vilket ställe hon kommer till. Hon blev supernyfiken direkt och familjen hade köpt en stoor lekställning som hon tyckte var rolig :) Kändes jobbigt också såklart. Men nu vet vi att hon har det bra och har pojken att leka med också. Mamman i familjen ringde en tid senare och tackade för den fina uppfostran av Zoe och att allt gick jättebra. Det kändes underbart att höra.
För att sammanfatta allt. Jag älskar katter, älskar ossi och zoe, vi hade aldrig några planer på att sälja dom. Men funkar det inte så vill man ju göra det som krävs för att dom ska må bättre. Och det gjorde vi. SÅ är det nån som har nåt att säga så säg det till MIG! Tack :)

Nu blev det ett långt inlägg..
Ska hoppa in i duschen nu sen får vi se om håret ryker eller inte. Funderar på att klippa kort?!

Pussohej <3