Nu ni, äntligen kan jag ta mig tid att skriva denna berättelse. Nu vill jag ju VARNA för känslig text, blir rätt så detaljerat. SÅ, vill ni inte veta sånt här om mig så tycker jag att ni inte ska läsa just detta inlägg :)
Och för er som vill, jag har varnat er nu i alla fall ;)
Jag var beräknad av föda den 21 November, vilket jag ALDRIG trodde på. Jag visste hela tiden att hon kommer vilja ploppa ut mycket tidigare än så. Och rätt hade jag ju :)
Den 4 November.
Vi gjorde oss iordning för att åka på min mormors kalas, som fyller den 5 nov. Jag minns att jag sa på morgonen där att "Natten till imorrn kommer hon".
Jag tog med mig Nellie till mormor, Kimwell var hemma och hade en dag för sig själv. Väl framme hos mormor blev det prat med släkt och familj. Klockan var nu strax efter 15.00.
Började känna mig lite yr, men tänkte inte så mycket på det.
Kl 16.00 började jag förbereda Nellies mat. Kände mig då väldigt yr, kollade mig i spegeln men såg inte helt klart då. Stod med Nellies mat och helt plötsligt blev jag jätteyr och fick synbortfall på högra ögat. Sa till mormor som också stod i köket att jag inte kunde se helt bra. Blev orolig och Sara som också befann sig i köket hämtade mamma. Fick sätta mig ner, förklarade att en fläck på högra ögat var som osynlig. Om jag tittade på nån ansikte såg jag bara halva, resten var osynligt.
Ville ringa in till förlossningen. Mamma fick prata först för jag var för skakig för det, men sen ville de prata med mig. De sa att vi fick komma in till förlossningen. Ringde Kimwell och han fick packa med Nellies grejer eftersom hon förmodligen behövde sova hos mamma och pappa. Och bb-väskan kom med också, ifall vi skulle bli kvar. 20 min senare kom Kimwell och vi åkte direkt. Jag sa till allihopa att " Vi åker nog inte hem utan en bebis".
17.25 var vi på förlossningen. Rum 15.
Först kollade de så jag inte hade havandeskapsförgiftning och det gör man först genom ett kissprov. Men det var bra. Fick lägga min på sängen med CTG. Det är som ett band runt magen med en grej på som känner av när man får sammandragningar och hjärtslagen på bebisen. En barnmorksa frågade mig hur jag mådde. Nu såg jag bra igen, men hade lite ont i huvudet så jag bad om att få alvedon. Vi fick vänta väldigt länge hela tiden. Skulle ligga i 30 minuter med CTG. Det kändes som flera timmar. Sen kom en barnmorska in efter ca 30 min och sa att de glömt sätta in en sladd i skärmen till CTG så inget av det har sparats på deras dator. Alltså, det var bara att börja om. 30 min till. När det var klart kom de in och sa att allt såg normalt ut. Hade haft sammandragningar under denna tid men de gjorde inte ont. Fick vänta ytterliggare så skulle de göra gynundersökning och ultraljud.
Minns inte vad klockan var vid denna tid. Men kanske runt 19.30.
Det kom in två barnmorskor som förberedde för ultraljud och gynundersökning. Ja, och ni vet nog allihopa hur ett sånt där gynbesök går till, men kanske inte när det ligger en bebis i magen.
Hon kollade först om jag var öppen något, och det var jag. 2 cm. Men nånting (minns ej vad det heter) var fortfarande böjd bakåt vilket betyder att det inte är nån förlossning på g ÄN. Med ultraljudet kollade barnmorskan hur mycket fostervatten det var, om det var för lite eller så. Men det såg bra ut. De kunde alltså inte säga nånting varför jag fick synbortfall. Så det var bara att vänta på läkaren.
Tiden gick. Sakta.
Men under denna väntan efter att de undersökt mig, började jag få väldigt mycket sammandragningar och de började även kännas lite mer än vanligt. Men tänkte inte så mycket på det utan trodde det var förvärkar, vilket jag hade mycket av innan också.
ca.20.30
Läkare kommer in. Han frågar mig hur jag mår och jag fick berätta om synbortfallet. Han bad mig stå upp med armarna rakt ut och jag tror jag skulle blunda och peta på näsan. Det klarade jag lätt som en plätt. Vet inte vad mer jag fick göra, men nåt mer typ balansgrej. Men allt verkade normalt. Han fick larm om nåt och bad oss vänta lite till.
ca.20.50.
Läkaren kommer tillbaka. Han säger i princip bara att de kan inte hitta varför jag fick synbortfall och händer det igen så ska jag komma tillbaka. Sen tackar han för sig och går. Kommer in en barnmorska sen tror jag och säger att vi får åka hem. Minns att jag sa att jag har börjat känna lite i samband med sammandragningarna, men att det kanske bara är förvärkar. Får som svar att om vi vill stanna så får vi det men att det är nog bara nåt som kommer gå över snart. Kändes då som att vi bara ville åka hem. Hade inte ätit på hela dagen, sen frukost. Vrålhungriga som vi var kände vi för pizza.
21.09
Kollade på mobilen och då var kl nästan tio över nio på kvällen. Då stod jag utanför sjukhuset och väntade på Kimwell som hämtade bilen så jag slapp gå så långt. Kände redan då att det nog inte är så stor ide att åka. Men var såå hungrig och ville bara ha i mig mat. Satte mig i bilen. Sa till Kimwell då att " Det känns inte bra att vi åker" . Men vi åkte ändå. Det var nog bara förvärkar som går över. Och som en barnmorska sagt innan att eftersom de varit inne och "retat" så kunde de ge förvärkar. Men när vi åkt i nån minut ville jag ändå klocka sammandragningarna för nu började det faktiskt att göra ONT. Väl framme vi pizzerian mittemot Ekershallen var det ca 5-2 min mellan varje värk. Och JA, nu var det värkar. Det gick så jäkla snabbt. Kimwell hade hunnit in och beställa pizzor, men satte sig i bilen och väntade. Jag sa till honom direkt när han kom tillbaka att " Vi måste nog vända".
Kl.21.33 kollade jag på kl igen.
Jag ringde tillbaka till förlossningen och sa att vi var precis inne men vi måste in igen, osv. "Ni är välkomna" sa de. Kimwell sprang in och hämtade pizzorna ( eller för att vara petig hade jag beställt kebab :b). Jag ringde till pappa och sa att vi ska tillbaka till sjukhuset, det KAN vara dags men man vet aldrig. Jennie min syster, hade vi bestämt innan att hon skulle få vara med. Så sa till pappa att det är bara att åka på en gång om hon ska vara med. Och det ville hon. Så de åkte direkt.
Väl framme vid förlossningen fick Kimwell hämta en rullstol till mig för jag kände att går jag då föder jag nu.. typ.
Så jag i rullstol, Kimwell kör mig. Jag smsar(prata gick inte eftersom värkarna var nu med ca 2 min mellanrum) Jennie i lite panik eftersom hon inte är där än. "1 minut" får jag som svar. Jennie väl där, vi tar hissen upp. Får komma in. Vi fick samma rum som Nellie föddes i. Nummer 8 om jag minns rätt :)
21.50.
Tror jag blev inskriven på det. Inte säker. Men nåt sånt.
Var inte ett dugg sugen på kebab nu. Jennie fick ta den. Kimwell servade mig med annat, typ fil och nyponsoppa.
På med CTG. Är väldigt lugn mellan värkarna. Har varnat Jennie under hela graviditeten vad hon kommer att få uppleva nu. Men hon är helt lugn. En tapper ung dam det där ;)
De kollar hur mycket öppen jag är. 4 cm. Fortfarande den där som jag inte minns namnet på är böjd bakåt. Vilket gör det lite svårare. Nåt sånt sa de.
De frågar mig om bedövning. Nej! Bara lustgas. Det hade jag bestämt mig för. Klarade Nellie med bara lustgas. Ville inte få några skador efter nån epidural som jag hört att folk fått. Så nej. Bara lustgas. Fick först på den lägsta procenten men jäklarns vad groggy jag blev ändå. Blev lite sådär flum. Minns att jag skojjade och gjorde roliga miner mellan värkarna. Jennie skrattade iallfall så lite rolig var jag allt. När värkarna kom ville jag krama nåns hand riktigt jäkla hårt. Helst Kimwells stora hand för han kunde jag inte göra illa, men när Jennies lilla hand tog tag i min kändes det också väldigt tryggt. Att min lillasyster ville vara med när jag får ett litet mirakel :)
Minns inga klockslag nu. Minns nästan ingenting. Öppnade mig iallafall tillslut 10 cm.
Vet att jag frågade barnmorskan " Tror du hon kommer ut innan eller efter tolvslaget?"
Barnmorskan svarade nånting sånt här " När vill du att hon ska födas, 4 eller 5?
" 5 " sa jag "Min mormor fyller då".
Hade fått mer procent i lustgas. Jag var helt groggy mellan värkarna. Låg bara och blundade då. När värkarna kom trodde jag att jag skrek jättehögt men enligt de som var i rummet lät jag ingenting.. Sagt av Kimwell och Jennie "Det såg inte ut som att du hade ont ens" !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jaja.. det var väl bara i mitt huvud som jag skrek som en galning.
Vattnet gick av att barnmorskan pillade hål på de. Tror kl var 00.06.
Började krysta. Barnmorskan säger till mig " När jag säger till så får du INTE krysta hur mycket du än vill". Minns det från Nellies förlossning. Det är när bebisen huvud nästan är ute och det bränner som satan och man bara vill krysta utan en värk, men gör man det kan man spricka rejält. Sen säger barnmorskan nånting och tittar förvånat mellan benen på mig. JA,på bebisen alltså. Hon säger att hon vill titta ut. Jag, fortfarande helt groggy, fattar typ inget. Hon säger att "hon kommer ut med ansiktet först". Det är väldigt ovanligt. Jag säger typ helt groggy dårå " JAha, heheh, vad roligt" . Hon kallar in flera barnmorskor som också vill se detta ovanliga. Frågar mig om det är okej. "Ja, ja,visst hehe.." (groggy, ja). Tydligen så har Kimwell också tagit sig en titt på hur hon "tittar ut" . Det minns jag inget av.
Fortsätter krysta vid krystvärk. Det blir inte många krystvärkar för kl 00.26 kommer hon ut till oss. Våran lilla Lily! Så fin!
Hon har navelsträngen runt ena foten som de måste snurra bort innan jag kan få upp henne på bröstet. Hon är jättesvullen runt ögon och panna pga att hon kom ut som hon gjorde, det blir sånt tryck på ansiktet. Men åh så underbar!
Dags för navelsträngen att klippas och Kimwell frågar om Jennie vill göra det. Det ville hon :)
Jag sprack ingenting trots att hon kom ut som hon gjorde. Med ansiktsbjudning.
Sen var det dags för moderkakan att komma ut. Barnmorskan visade upp den. Så häftig. Äcklig men häftig.
Våran älskade Lily Rose föddes den 5 november 2012 kl 00.26.
46 cm lång och vägde 2905g.
Helt underbar, helt perfekt!
Mamma och pappa älskar dig mer än du nånsin kommer att förstå ♥
(Har säkert missat en massa men nu har ni äntligen berättelsen här)
Fråga om det är något. Bara att skriva en kommentar så svarar jag :)
En helt nyfödd liten plutt♥
Gravidbilden är tagen samma dag vi åkte in.
En nyfödd liten Lily. Man kan se här att hon är svullen om ögonen. Men det gick över efter ett par dagar.
♥
En inte så gammal Lily :) ♥
21 maj 2013 ♥
Kom på härom dagen bara sådär att när Lily föddes ville hon titta ut på ett inte så vanligt sätt. Och har googlat på det nu och det är tydligen JÄTTE JÄTTE ovanligt och händer typ 1 procent av alla som föder. Helt sjukt!
Ja hur kom hon ut undrar väl ni?
Jo, vid en normal födsel kommer bebisen ut med toppen på huvudet först, det smalaste på hela kroppen. Sen finns det ju bebisar som inte vänt sig med huvud neråt och kommer ut med fötterna först eller rumpan först. Och man kan ju då tro att detta är det värsta, det bredaste, det ondaste. Men nej, då trodde ni fel.
Lily ville titta ut med näsa och munn först. Det BREDASTE. Alltså ansiktsbjudning kallas det! Hela ansiktet först alltså. Men jag förstod ju inte ju då att det var såå ovanligt och att det ska vara värre än sätesbjudning (rumpa/fötterna först). Men barnmorskan jag hade, hur bra som helst by the way, sa att det händer inte ens varje år. Sen var det flera sköterskor och barnmorskor som kom in och ville se haha. Själv låg man där, halvgroggy av lustgas, utan bedövning, och fattade nog inte så mycket. Bara att hon låg ovanligt, många ville titta och jag ville bara ha ut henne.
När hon kom ut var hon alldeles svullen runt ögon och panna. Kunde inte öppna ögonen på flera dagar om jag minns rätt. Men världens finaste lila Lily Rose <3
Men mer om själva förslossningen en annan gång, nu ligger Lily och drar mig i håret så dags att avsluta här.
Ha det!
Nellie har blivit alldeles tokig i Teletubbies. Alltså verkligen TOKIG! " Bubbubii" heter det enligt henne ;)
Man är ju själv liiiite trött på de där låtarna. Fastnar ju i huvudet och sitter kvar där i evigheternas evighet..eller nåt sånt. Men det är ju skönt om jag ska göra mig iordning att hon sitter stilla och är snäll hihi. Och hon har ju lärt sig en hel del av dom där små varelserna. Så ja, jag får helt enkelt stå ut :)
Nu tjatas det igen, haha. Men hon är ju så söt så det går liksom inte alltid att säga nej!
Ska ta och gå ut om ett tag, solen skiner ju :) Gött!
Ha det fint!
Hittade bilder från i somras. Här är Nellie 1 år gammal tror jag, hiih. en sån plutt!<3
