pylsan

Det var precis innan det som jag tyckte att jag fick mensvärk, fast betydligt mycket värre. Men jag sa ingen än, vågade nog inte tro på det riktigt.
När vi sen satt i sängen och åt pannkakorna sa jag till Kimwell -" Jag har så ont i magen, det känns som att jag har mensvärk" . Kimwell sa inte så mycket, han förstod inte riktigt vad det kunde betyda.
Kl var runt 11.00 på morgonen.
Kunde inte äta så mycket just för att jag hade så ont.
(Kommer inte ihåg så mycket vad vi gjorde sen)
Satt i soffan, hade fått ont några gånger till men tänkte inte så mycket på det än..trodde verkligen inte att det var dags iallafall. Frågade Kimwell vart vi skulle gå ut och äta, men vi kom inte så långt.

Runt ett, halv två ringde jag till mamma för då kom värkarna med 10-15 minuters mellanrum. Sa då att det kändes som mensvärk fast mycket värre och att det gick upp i ryggen lite grann, och ner i benen. Frågade mamma om det var så hon kände när hon fick värkar, och ja det var det. Då förstod man ju vad som komma skall men vågade ändå inte riktigt inse att vi snart skulle ha våran bebis.
Hon tyckte jag skulle ta exakt tid mellan varje värk och när dom blivit mer regelbunda ringa in till förlossningen.
Jag väntade, vi började packa väskan :P Lika bra tänkte vi. Men se ville jag ringa in, då var det ca 8-13 minuter mellan varje värk. Men dom sa att det är skönare att vara hemma, finns inget dom kan göra för mig där. Så skulle jag ringa när det är tätare mellan värkarna.

Gick runt mycket. Allt kändes toppen när jag inte hade värk, men sen kom helvetesvärken och då fick Kimwell hålla om mig.. jag andades som fan. Sa inte så mycket, skrek inte eller så utan bara andades.

Kimwell masserade lite lätt längst ner på ryggen, skönt, men hjälpte inte så mycket.
Tog ett varmt bad, har hört att det ska hjälpa när man har värkar men nej nej inte alls :P
Efter det var det ca 5 minuter mellan varje värk men ibland kortare och ibland längre så väntade med att ringa ändå. Men när det var nere på 3-5 min så ville jag inte vänta mer. Då ringde jag ca 19.30 till förslossningen, då sa dom att - Ni är välkomna!

Kimwell satt på soffkanten när jag sa att vi får komma dit, dååå fattade han. Han började gråta vilket jag tyckte var väldigt fint haha :) Så vi kramades lite och tog några djupa andetag. Packade det sista i väskan sen drog vi. Ringde mamma ( dom var förresten på en båt med släkten under dagen men var nu på land) sa att vi är på väg in.
Ringde till Hanna när vi satt i bilen. Hann få två värkar under den korta tiden vi pratade så fick ta pauser, sen fick Kimwell ta över snacket :b

Kom till sjukhuset ca 20.10 och vad jag minns skrev dom in oss 20.20.

Först tog sköterskan blodtryck på mig men då var undertrycket om jag minns rätt för högt, två gånger, så hon ville ta senare igen. Jag var ju jävligt nervös så självklart dunkar hjärtat i tusen..
Fick på mig en CTG strax därefter, då man ska ligga helt stilla i en kvar, tjugo minuter. Inte roligt med värkarna och foglossningen. Allt såg bra ut, värk var 3e minut.

20.39 var jag öppen 5 cm. Jag blir tillfrågad om lustgas, JA TACK! Fick lustgas på låg nivå. Och Epidural(EDA), vilket jag ville ha så dom skulle kontakta läkare och förbereda det.


Fick nyponsoppa att dricka, Kimwell sprang och hämade och senare fick jag fil.
Dom kom in med en vagn men massa grejer inför EDA men läkaren hade inte tid än.
Hade nu fått en annan barnmorska.

21.21 fick jag lustgas på 40 %

ca.22.15 Värkarna blev ju inte skönare direkt. Sa till barnmorskan att det känns som att jag ska skita på mig, och att ungen ska komma ut ur röven (nåt sånt sa jag, blev ganska lullig av lustgasen haha) Ett ökat tryck neråt kände jag iaf. BM ville då kolla igen hur öppen jag var igen.
Nu var jag öppen 10 cm. BM kommentar- " Jadu Linn" och tittade på mig. -"Vad?" sa jag och skrattade lite. -" Du kommer inte behöva EDA, du är öppen 10 cm" . Så nu var öppningsarbetet klart.

22.30 Sätter på en CTG igen.

22.45 Vattnet går. Kommer ihåg att jag sa -"Jäklar nu gick vattnet" Kimwell såg bara att allt blev helt blött. Som en jäkla stor vattenballong spräcks..
Frågade barnmorskan om hon tror att bebisen kommer komma ut innan tolvslaget för att min syster fyller 20 den 26 :P
23.00 Kryst värkarna sätter igång. Nu jäklar. Skrek inget, andades bara.

23.52. Våran lilla underbara dotter Nellie kommer till världen <3 Helt sjukt vilken känsla.
All värk bara försvinner, det är bara hon man ser och tänker på. Navelsträngen var kort så hon låg ganska långt ner på mig så jag såg inte hur hon såg ut direkt. Men åhh vilken underbar liten tjej! Såg ut som en mini-kimwell!



(såg nu när jag läste igenom allt att det är en hel del stavfel men orkar inte gå igenom allt igen och fixa det så det får va)

Nu är hon snart 4 månader, tiden har gått så sjukt fort. Älskar varje minut med våran lilla ängel <3